Londons hamn 1913.Det är mörkt där den lilla flickan sitter hopkrupen bakom tunnorna på det stora fartygets däck. Hon har lovat den vackra damen, ”sagoberätterskan”, att sitta tyst som en mus och vänta. Men i takt med att solen vandrar över himlen känner sig flickan mer och mer övergiven – och plötsligt kränger fartyget till! Motorernas vibrationer fortplantar sig genom däcket och trots att hon bara är fyra år förstår hon: hon är på väg till Australien nu – ensam …    När skeppet anlöper Australiens kust har det härjats av tyfus och passagerarlistan är i oreda. Ett myller av utmattade människor väller in över kajen och hamnmästaren Hugh arbetar hårt för att hjälpa alla. När himlen fylls av stjärnor gör han sig tillslut redo att gå hem, men det är då han upptäcker henne. Längst ut på kajen står den lilla flickan med en sagobok hårt tryckt mot bröstet och ser på honom med stora ögon. Hon minns inte längre vem hon är eller varifrån hon kommer, men från och med den dagen blir hon Hugs dotter, ett hittebarn som kallas för Nell.    Cornwall 2005. Havet glittrar långt nedanför när Cassandra tar sig uppför den branta stigen till klippstugan. Det känns overkligt att hon för bara några dagar sedan begravde sin mormor Nell i Australien. Då visste hon inte att hon skulle ärva en liten stuga vid Cornwalls kust eller resa över halva jorden för att söka efter sina rötter. Men nu är hon här – och snart ska hon få se den mytomspunna stugan. Det sägs att det vilar en förbannelse över det gamla godset Blackhurst Manor vars ägor stugan står på, och att labyrinten som sammanbinder stugan och godset är förtrollad.    Cassandra väcks ur sina tankar av blomdoft. Hon är framme vid stenmuren som omger stugan och när hon stiger in genom ett valv av gammaldags rosor är det som om världen utanför tystnar. Havets brus hörs bara dämpat och Cassandra får en underlig känsla: det är som om trädgården sover och väntar på att någon ska väcka den. Så ser hon stugan. Den är övervuxen av murgröna och dörren knarrar när hon försiktigt öppnar den. Där inne är det dunkelt och svalt och Cassandra sjunker ner på en gammal stol. Hon tänker att hon bara ska sluta ögonen en stund, men sömnen kommer smygande och snart drömmer hon: En vacker rödhårig flicka går genom trädgården med en bok i sin hand. Hennes kläder är gammaldags och blicken är intensiv – det är som om hon vill berätta något …    Blackhurst Manor 1900. Eliza ryser när hon öppnar dörren till den stora salen och får syn på lady Mountrachets hårda ansikte. Ända sedan Elizas mor dog och hon hämtades hit till sin morbrors gods har hon frusit ända in i själen. Det är som om hennes kropp känner på sig att det bor ondska här, och för hundrade gången tänker hon på hur olik ladyn är sin älskvärda dotter Rose. Men just idag är Rose anledningen till att ladyn har kallat på Eliza. Elizas långa, röda hår och livliga personlighet drar till sig alldeles för många beundrande blickar. För att inte stå i vägen för Roses chans till ett fördelaktigt giftermål måste hon förvisas till stugan längst ut på godsets mark. När Eliza hör sin dom blir hon glad. Hon är den enda som hittar genom labyrinten som leder till klippstugan och hon älskar dess ljuvliga och hemliga trädgård. Där kan hon sitta ifred och skriva i sagoboken som hon ska ge till sin allra käraste vän Rose. Men ödet vill annorlunda. Snart kommer en kil slås in mellan Eliza och Rose – i form av en mörkhårig man …    Klippstugan 2005. Cassandra vaknar med ett ryck. Drömmen dröjer sig kvar och av en impuls lyfter hon upp sin väska och tar ut den slitna, gamla sagoboken som hon fått av Nell. På framsidan står författarinnans namn i guldbokstäver: Eliza Makepeace. När hon läser namnet tycks stugan darra till, som om den är på väg att avslöja sina hemligheter. Cassandra drar koftan tätare om sig och bestämmer sig för att stanna i Cornwall tills hon vet sanningen. Hon anar att det finns ett samband mellan Nell och den rödhåriga flickan. Vad hon inte vet är att hennes eget liv snart ska ta en ny vändning …
Återställ